when your emotions are all fucked up, scream.
jag kan inte kontrollera min ilska, likså sorg och deppighet.
när jag är arg, tänkter jag inte. jag fokuserar på det jag är arg på. lägger ner all min energi på att va arg, på allt negativt.
det är något jag verkligen försöker ändra på.
förra året kunde jag verkligen inte kontrollera ilskan, jag sparka och slogs, skrek, svor osv.
när jag blir ledsen, då tänker jag recklöst. jag litar inte på mig själv när jag är ledsen och deppig. jag vet inte hur jag ska kunna göra så jag tänker på annat. det är liksom bara det negativa jag tänker på, så brukar det ju vara. gillar verkligen inte att vara ensam när jag mår dåligt, litar inte på mig själv som sagt.
sen tål jag verkligen inte när folk i min närhet inte pratar med mig.
känns som alla undviker mig just nu.
jag är en människa som berättar nästan allt jag tänker på. till mina närmaste vänner berättar jag mer än nödvändigt!
dom som står mig som närmst känner mig ut och in. men det känns som jag inte vet vilka dom är?
dom berättar inte saker för mig, sånt som är viktigt. som jag nästan måste veta. för bästavänner delar ju allt tillsammans..eller?
sen har jag tillitsproplem, men orkar inte skriva varför osv.
haha, behövde verkligen skriva av mig.
Kommentarer
Trackback
